En vanlig måndag
Jag har typ slappat idag, inte gjort så mycket vettigt. Vaknade, gick upp och plockade ur diskmaskinen samt städade upp frukost efter bröder. Sen så plockade jag iordning det sista från kalaset.
Sen har jag handlat, gjort stallar och annat oviktigt. och saknar motivation till att göra något. Känner bara inte för de. Usch, vet inte vad det är... Eller jo men vill inte inse, och det kanske är problemet. Ta emot det, bearbeta och gå vidare. Istället undviker jag det hela. Lossas som ingenting, men hela tiden gnager det och retar en.
Vill ju så gärna att alla ska tycka om mig, men det går inte. Det lustiga är att denna person har jag verkligen varit snäll mot och tycker om och trott att alla "snedsteg" varit misstag. Jag har trott hon tyckte lika bra om mig som vän som jag om henne. Men har insett att "snedstegen" var medvetna val för att direkt såra. Och det har lyckats. Lika djupt och hårt var gång, då jag känt mig sviken. Man känner sig sviken när man inser att man litat på någon och den bedragit en, men nu denna gången ska jag lova mig själv att inte göra om det. Jag ska inte ännu en gång vara blåögd och tro det var ett snesteg och lita på personen igen. Nej, det går inte. För jag klarar inte det. Falska personer orkar jag inte med, det lilla som är kvar där inne ska inte bli ituslaget ännu en gång.
Låter visst som att jag visst tagit till mig och börjat bearbeta detta... jaja, det är på tiden isf!
