Blåögd

Ja detta är min sista vecka på jobbet. Känns oftast underbart bra men ibland tvekar jag. Idag har vi haft fullt upp, Thomas har haft sin tränare här.. När jag kom med en häst från hagen stack han ut huvudet genom ridhusdörren och frågade var Duart var. Jag sa att han var i "Nya" stallet.

Då frågade T: Okej, men skulle du kunna göra mig en jättetjänst?
Jag: Ja visst, vadå? (Jag är ju liksom anställd här, det är väl meningen att man ska göra vad de ber än om!)
Thomas: Kan du skritta av Godesend?
Jag: Klart :)

Så idag har jag för första gången fått sitta på Godsen du Revedy, Tjomas nuvarande förstahäst :) Sen jag kom hit har jag inte sett någon annan än Thomas på honom. Jag skrittade bara några varv, men ändå!

Iaf har det varit körigt hela dagen men jag hann smita emellan och rida mina två, Fair Play och Socks. Socks fick jag dock tillkalla hjälp för att komma upp på... Lite pigg! Hade nog kommit upp själv men vi är tillsagda att aldrig ta några risker så Natasha knäppte på ett grimskaft o höll i tills jag suttit upp.

Veterinären var här och kollade på en häst som har ont. Fick vara med och hålla, springa och behandla honom. Nice tidsfördriv den timmen.

Ja mitt jobb kan vara underbart ibland, men sen ibland känner jag bara att jag vill härifrån.

Såg en film på YouTube, inslag från Australien om Sundons Gift. En häst som var med i Elitloppet 2009. Jag fick hjälpa till lite i det stallet när jag var i Aus. Saknar alla människor och den underbara naturen. Tänker tillbaka på när jag och Ben tränade travhästarna. Flög fram i sulkyn på kvällarna. Farten, draget, värmen, känslan! Underbart!

Jag har varit lite deppig annars så att se den filmsnutten var precis vad jag behövde!