Blåögd

Jag kollade på varenda världscups-hoppning som gick på TV. I Barometern, lokaltidningen, kunde man i slutet av sportsidorna hitta en TV-tablå över endast sportsändningar. Jag ögnade alltid igenom den. Dock var det sällan som jag fann en sändning med hästar. Då och då så dök de upp dock. Oftast under vinterhalvåret. Söndag eftermiddag sände de världscup. Man hejade spänt på de svenska stjärnnorna, men också andra med en schyst stil.
Det fanns en lång dansk ryttare. Ung och med snygga hästar. Han hade en mycket mjuk och lugn stil. Han red de snävaste svängarna men fick det att se så enkelt ut. Och han satte varenda distans! Han heter Thomas Velin.

2006 åkte mamma och jag till Paris. Det var verkligen en snabbtur. Lördag em till söndag kväll. Vi bodde på hotell och åt pizza på en härlig restaurang. Fina kläder, kappor och stövlar. Jag tror säkert att mamma hade sin päls på sig. Packningen vi hade- handväskan. En underbar mor-dotterberättelse redan nu, och då har jag bara nämt obetydliga detaljer om man jämför med vad som komma skall.
Anledningen till Paris-visiten var ett stort travlopp. Familjens uppfödning Gigant Neo skulle springa. Detta var hans sista lopp, men det visste vi inte då vi stod där i kylan på Vincennes VIP-läktare.
Några veckor tidigare hade han varit tvåa i Prix d´Amerique. Världens tuffaste travlopp, som han senare skulle tilldelas segern i eftersom ursprungliga segraren varit dopad.

Tillbaka till just denna dag på Vincenne. Loppet närmade sig och mamma och jag stod på bra platser ute i friska luften. Bakom oss hörde vi skandinaviska röster. När de läste upp Gigants namn klappade vi lite extra med händerna, likaså de bakom oss. På något vis så började min mor inleda en konversation med dessa två herrar bakom oss.Det visade sig vara far och son. Danskar. De höll på med hopphästar på hög nivå, PANG!
Då såg jag vem det var! My god! Jag hade en konversation med en av mina stora idoler!
Mamma som nu för tiden kanske inte är helt inne i det här med hoppningens alla kändisar, frågade på. Till slut sa jag något i stil med: Du heter Thomas Velin va?! Behöver jag säga vad han svarade?

Vi talade lite, loppet gick, Gigant kom tvåa, togs in med de andra placerade för att lämna dopingprov. Jag fick av någon anledning ansvara för att ta sulkyn tillbaka till stallet. En otroligt spännande och "cool" uppgift för en då 15-årig hästatös. Mamma och jag tog oss tillbaka in till Paris och vidare till flygplatsen.

För mig hade en fantastisk helg passerat. Jag hade fått besöka Paris, ensam med mamma. Vi hade bott npå hotell. Jag hade haft ett samtal med min stora idol och tagit hand om Gigants sulky. Vilken helg! Jag minns den som igår.

Några veckor senare skrev jag ett brev och frågade om sommarjobb. Jag fick negativa besked, de ville ha personal som stannade längre. Skåpet i skolan var redan tapetserat med bilder av Thoms på olika hästar, och fylldes på med ett kuvert med en tecknad bild av honom och min adress på. Otroligt!

Detta var 5 år sedan. Just nu i denna stund, sitter jag och skriver detta inlägg från familjen Velins hus. Jag arbetar som hästskötare hos min stora idol. Jag får ta hand om hans hästar och ser honom rida var dag. Senast vi alla var på middag hade jag Thomas till bordet. Hans pappa Flemming hade jag på min högra sida. Detta är något jag inte änds kunde fantisera om när jag var 10 år, inte heller 15.
Men jag nyper mig i armen och inser att det är sant, jag är vaken, det är på riktigt